Enligt sägnen härstammar etiopiens kejsarätt från det barn som Makeba, drottningen av Saba, fick tillsammans med kung Salomon av Isreael. Sonen döpte Makeba till Menelik och enligt samma sägen ska han tillsammans med några djupt religiösa judar som förfasade sig över förfallet i Israel ha förflyttat förbundsarken till Etiopien där den ännu förvaras på en hemlig plats. Spännande nog återfinns i norra Etiopien ännu idag judar som är svarta och som grundar sin tro på de första delarna av det gamla testamentet. Därutöver är det ett faktum att Israel upplöstes strax efter Salomos död och inte återuppstod som nation förrän över 2600 år senare.
Under 300-talet då det dåvarande Saba under ledning av kung Ezana sträckte sig från dagens Etiopien via den arabiska halvön, Sudan och södra Egypten kristnades Ezana och därmed delar av detta rike. Trehundra år senare försvarade Ezanas efterträdare Adreaz de första anhängarna till Mohammad som sökt i sin flykt undan köpmännen i Mecka. De hade hört att det på andra sidan Röda havet fanns ett rike som endast tillbad en Gud och där ingen förföljdes för sin tro. Adreaz konstaterade att det enda som skiljde de två religionerna åt var det streck som han med staven ritade i sanden. Ett streck som nästa dag inte skulle finnas kvar och han försvarade därmed de första muslimerna från sina förföljare trots att de två länderna hade handelsavtal och gemensamt bekämpade uppstickare av olika slag.
Då muslimerna blivit starkare återvände de till den arabiska halvön och tack vare en sin motivation och organisationsförmåga besegrade de ledande handelsmännen och övertog makten i riket. De fortsatte att föra budskapet vidare och nådde snart ända till Spanien. Saba berördes aldrig av denna expansion eftersom landet var fredat till följd av det stöd och den tillflykt det gett de första muslimerna.
Minnet av tidigare välgärningar kan dock blekna och under 1000-talet blev Saba invaderat österifrån. Den invaderande islamska armén leddes av en kvinnlig drottning som sabaeerna döpte till Guddit, vilket betyder monstret eller den förskräckliga. Kyrkor brann och hela Sabas existens var allvarligt hotad. Landet lyckades dock slutligen värja sig, men det ledande skiktet valde att lämna huvusdstaden Axum som visat sig vara så sårbar och istället etablera en ny kungastad högre upp i bergen. De valde att flytta till staden Roha. Den stad som idag är känd som Lalibela och där de berömda klippkyrkor som byggdes på 1200-talet ännu finns kvar.
Med tiden växte sig sabaerna återigen starkare och de upptäckte då att Lalibelas enslighet som givit dem skydd mot Guddit nu av samma skäl stod ivägen för deras egen expansion. Därmed flyttade huvudstaden åter. Denna gång till Gondar, beläget nära floden Nilens verkliga ursprung Tanasjön. Då Etiopien fortsatte att expandera söderut och österut kom man att erövra områden som sedan länge varit islamska. Som exempel kan nämnas staden Harar i östra Etiopien som ännu idag betraktas som islams fjärde heligaste stad. Ett blodigt krig utbröt och återigen brann såväl kyrkor som moskéer i Etiopien. Kriget som kom att stå utan någon egentlig vinnare avslutades inte förrän efter 14 år och då hade alla ledande aktörer vid krigsutbrottet hunnit avlida.
Detta religionskrig som utspelade sig samtidigt som Gustav Vasa befriade Sverige från Danmark är idag okänt för de flesta etiopier. Märkligt nog lever sedan dess kristna och muslimer sida vid sida och Etiopien utgör idag den plats där det kanske återfinns minst skärmytslingar mellan dessa två religioner som för övrigt delar ett stort antal profeter med varandra.
